På banan igen

Att det inte alltid blir som man tänkt sig borde man ju veta när man är så gammal som jag, men ändå så står man där med ett varför när det inte blir som man tänkt sej...

Den sista veckan i skolan är alltid väldigt speciell, och en vecka jag sett fram emot mycket - särskilt efter veckorna hemma med gipskillen! Men så på natten mellan sön och mån vaknade jag av halsvärk! Tragglade mej igenom dagen, men hade så pass ont, och såg så knäpp ut i halsen att jag ändå ringde för att kolla om det var läge att söka läkare... På kvällen när jag gjort det jag skulle, hade jag feberfrossa utan dess like, och hur smärtan var i halsen kan inte med ord beskrivas!!! Genomled en natt, och drog till doktorn så fort min tid kom dagen efter. Efter en koll i halsen sa tjejen att hon egentligen inte ens behövde göra nått prov utan såg att jag verkligen hade ont och att det var
h a l s f l u s s som jag hade. Test för doktorns skull, och det var "bland det mest mörkrosa jag någonsin sett", enligt sköterskan. Penicillin och hem till sängen igen. Alvedon både att svälja och gurgla i (ja, det hjälper att krossa en alvedon i lite vatten och gurgla!!!) och så genomlida timmarna tills det skulle vända. Kan mest likna det vid två golfbollar det som fanns i min hals! Att jag har stora halsmandlar vet jag, men de är ju mini jämfört med hur stora de kunde bli!! Knappa centimetern mellan dem till att andas och svälja... Kvävningskänsla mer än en gång!

Missade "arbetslagets dag", missade "klassens dag", och missade "cabarén/supén"... Om ni bara visste hur surt det var!!! MINA fina, söta, stora, duktiga 9:or som skulle sluta, och så fick jag inte va med på det roliga... Bittert! Till cabarén hade vi lärare i arbetslag 9 showat ihop en liten film, och att även missa hur elevernas reaktioner på detta var, var surt! (Nu finns det dock på film och jag ser fram emot att få se den sen... :))

Frågan jag klurade på sen var OM jag skulle kunna gå på avslutningen eller inte. Min mentorskollega kom nu i våras, och jag visste att det var föräldrar i vår klass som inte hunnit träffa henne = rätt skumt att bara hon stod på scen med klassen och delade ut betygen! Jag fick hjälp av söta mamma även denna dag, och hon kom och tog hand om barnen medan jag fick försöka fixa igång mej själv... Visste att jag inte smittade längre, men efter några dagar av feber och ingen mat var det på darriga ben jag anlände till skolan. Mötte upp med klassen och talade om att jag eventuellt skulle försvinna om jag blev för dålig, fixade en inhoppare om jag inte skulle fixa att gå fram, och så körde vi igång. Avslutning i sporthallen med massor av föräldrar, familjer och vänner - jättehärlig stämning! Massa fina elever som mottog diverse diplom och utmärkelser, och ett gäng av dem från min/vår klass... :) Stolt!!! Några svimkänslor, men när det var dax att gå fram gjorde jag det också, och klarade det! En stor lycka kan jag meddela!! Så många fina härliga elever som vi släppte iväg i år, och det ska bli så kul att följa dom, iaf vissa av dom, på lite avstånd och se vad det blir av dom.

Efter lite mingel på skolan med mina fina kollegor, drog jag hemåt, och ja... jag fick sota lite för min förtidiga "utgång", men det var det klart värt! :) Sov mej igenom det mesta av eftermiddagen, men var iaf så pass okej att det funkade med en studentfest sen på fredagen. Min lille siste kusinson här blev student och firades. Skulle tagit emot på skolgården, men det mäktades inte med efter denna pärs. Så glad iaf att jag orkade med lite mer fest och umgäng.

Idag är det söndag, och efter en lugn och fin lördag och söndag ser vi nu fram emot kommande vecka. Penicillin några dagar till, men det känns redan bättre för min del, och inga fler i familjen tjoar om halsont som väl är!!

Textillärare

Hemma igen och kan numera även titulera mig som behörig textillärare! :D

Ytterligare ett gäng högskolepoäng finns med på "listan", och de två åren av pluggeri på distans är tillända! Känns fantastiskt!!

Igår tillbringades dagen med opponeringar/responderingar av uppsatser, och mot slutet av dagen var vi alla riktigt möra. Många hade gått upp tidigt för att hinna i tid, och att sitta i ett rum och lyssna och lyssna och lyssna, är ansträngande! När det hela var över (o jag och K kunde slappna av över att vara godkända!!!!) gick vi till vårt vandrarhem och pustade ut lite. Ja... det blev en liiiiten utpustning, för strax var det dax att göra sej klar för kvällens roligheter!!!

Grillbuffé på Mjellerumsgårdens Värdshus

Jag tror bara att det var två stycken som inte kom med... Den ena totalt höggravid och hemma, och den andra utan någon anledning vad vi förstod, men inte illa att alla andra  kom!! 52 stycken glada trä- och metallare och textilare inklusive ett gäng glada lärare av samma art! Supersupergod mat i stora mängder!!! Överfull tallrik vid första vändan, vilken oxå blev den enda för min del!

Några talare (!), en gitarrspelande trä´are med egengjord text och en väldigt sång och dansant textildam var kvällens underhållare. Massa skratt och roligheter. Det kan inte sägas annat än att det är ett superhärligt gäng jag fått läsa med..., och många som jag kommer sakna!

Här är jag och två av mina kursare.

Dagen idag började alltför tidigt... hahaha... Frulle (bara den är ett kapitel för sej...Vissa käkar gröt, andra mackor med diverse skumma pålägg och andra köttsoppa! ;) ) och städning av rum och så iväg till skolan för sista gången!!!! Den här dagen var det genomgång i våra basgrupper av en liten essä vi skrivit, sen var det filmtajm med filmer vi knåpat ihop själva och så lunch! Jag och S delade en kycklingtoast med nachos och cheesesås för sista gången - mumma, och före den blev det härlig shopping ur A och K´s baklucka på bilen... 12 m trikåtyg i div färger och ett gäng lingarnnystan! Helt klart underbara fynd som det ska bli nått av nu när jag kommer få så mycket tid!!!! ;D

Redovisning i storgrupp av våra sist vävda saker, och sen en liten avslutning tillsammans med muntlig utvärdering! Hrm... Kan ju säga att det troligen kommit fram lite mer om det varit skriftligt och anonymt! ;) Dock kom både ris och ros fram angående utbildningen.

Sen... Slut! Verkligt skum känsla när man inser att man aldrig mer kommer se vissa som varit en så viktig och stor del i ens liv under två år... Men men - så är livet! Nu är det glädje och lycka som bubblar!!! JAG ÄR KLAR!!!, och jag ska vänta en stund nu med att plugga vidare... ;)

LKPG

I morrn bitti åker jag till Lkpg - för sista gången! Ja, iaf när det gäller universitetet. Snart två år sedan jag och K drog iväg för att påbörja en ny utbildning för att läsa in textilslöjdsbehörighet. Tack vare den har jag nu ett jobb jag älskar och har träffat en hel massa nya människor som jag gillar och lärt mig massa nytt roligt av.

I morrn är det opponering för hela slanten som gäller - den ena uppsatsen efter den andra. Det blir spännande att höra vad som anmärks på vår uppsats, och vad våra respondenter tycker om det vi har att säga om deras... Nåja, på kvällen sen är det fest som gäller!!! Vi har bokat in oss alla på värdshuset i Valla och där vankas grillbuffé så länge vi bara orkar... :)

Ja, så är det då en dag kvar, när vi ska presentera och visa upp det sista vi vävt, diskutera vår startuppgift - en essä - samt visa upp en didaktisk film som vi gjort. Sen -

E X A M E N !!!

Ja, sen så är två år tillända i Lkpg på LiU. Två år av familjeliv, pluggerier och jobb i en salig röra. Vissa tider mer hektiska än andra och med en längtan efter att "överleva" fram till slutet... Nu är slutet nära!!! ;) Jaja... Känner mej hur som helst väldigt nöjd över att ha fixat det hela, för i starten var det klart med i tanken att det kanske inte skulle gå. Nu ikväll frågade D V om han trodde att mamma skulle klara det sista i skolan, och V svarade: " Ja, för mamma är helt bäst!!!" :) Nu vet mamman att hon inte är helt bäst, men det var härligt att höra det från en leende liten kille... Fortfarande är mamma i topp för honom! ;) Dax för mej att fixa ihop det sista som ska med. Det blir tidig start på dagen i morrn, och dagen kommer bli lång...

Kram på dej!!

Gips

Jaha... Vecka nummer två hemma börjar gå mot sitt slut! För er som inte vet så råkade ett av barnen bryta sitt ben, och det innebar lite omstrukturering i tillvaron...

Blått fint omslag på första omgången gips, och redan då bestämdes att det skulle bli rosa på nästa! :) Det rosa är nu på, och ser ut att inom en tämligen överskådlig framtid behöva bytas ut...

Gips och hemmavarande i fyra veckor mitt i skolavslutningstider är inte smidigt kan jag säga! Jag är hemma det allra mesta, och jobbar vid sidan om. Idag har jag funderat betyg, och i eftermiddag ska jag till jobbet och "sätta" dom. Mina härliga elever mailar om/när det är något, mina kollegor likaså (eller ringer!). Några viktiga dagar kommer jag finnas på plats i skolan, och då är det mannen/pappan eller mormorfar som är hemma.

När man sitter i rullstol når man inte riktigt till alla ställen som man annars når... Vår trapphylla blev hus och garage häromdagen. Perfa höjd! :) Han har blivit en hejare på att köra rullstol, och idag övade vi på att åka över tröskel. Även krypa med ett stelt tungt ben funkar. "Dunk, dunk..." låter det när han kommer. :) Det rosa har gnagts bort mitt på knäet och där är det blandslitet på ett ställe.

Alla frågar hur det går, och mitt svar blir att han är så tålmodig och duktig! Accepterade situationen på en gång, och även om han brutit ihop nångång under tiden, så går det snabbt över. Vi har det rätt skönt han och jag hemma medan de andra är i skola och på förskola. Hade alla hemma några dagar, men det var jobbigt! När de är hemma märker han mer sin begränsning, och det blir gnäll och bråk över småsaker. Nu när de är borta några timmar pysslar han lite själv, eller med mej, och sedan när vi hämtar dom är det jätteroligt att ses och leka. De andra har haft tid att springa av sej, och sitter gärna med på golvet eller i soffan och leker lite stillsammare.

Avslutar dagens bloggeri med en härlig blombild från trädgården. Röda gullvivor! Ljuvliga! :) Trevlig helg!!