På banan igen

Att det inte alltid blir som man tänkt sig borde man ju veta när man är så gammal som jag, men ändå så står man där med ett varför när det inte blir som man tänkt sej...

Den sista veckan i skolan är alltid väldigt speciell, och en vecka jag sett fram emot mycket - särskilt efter veckorna hemma med gipskillen! Men så på natten mellan sön och mån vaknade jag av halsvärk! Tragglade mej igenom dagen, men hade så pass ont, och såg så knäpp ut i halsen att jag ändå ringde för att kolla om det var läge att söka läkare... På kvällen när jag gjort det jag skulle, hade jag feberfrossa utan dess like, och hur smärtan var i halsen kan inte med ord beskrivas!!! Genomled en natt, och drog till doktorn så fort min tid kom dagen efter. Efter en koll i halsen sa tjejen att hon egentligen inte ens behövde göra nått prov utan såg att jag verkligen hade ont och att det var
h a l s f l u s s som jag hade. Test för doktorns skull, och det var "bland det mest mörkrosa jag någonsin sett", enligt sköterskan. Penicillin och hem till sängen igen. Alvedon både att svälja och gurgla i (ja, det hjälper att krossa en alvedon i lite vatten och gurgla!!!) och så genomlida timmarna tills det skulle vända. Kan mest likna det vid två golfbollar det som fanns i min hals! Att jag har stora halsmandlar vet jag, men de är ju mini jämfört med hur stora de kunde bli!! Knappa centimetern mellan dem till att andas och svälja... Kvävningskänsla mer än en gång!

Missade "arbetslagets dag", missade "klassens dag", och missade "cabarén/supén"... Om ni bara visste hur surt det var!!! MINA fina, söta, stora, duktiga 9:or som skulle sluta, och så fick jag inte va med på det roliga... Bittert! Till cabarén hade vi lärare i arbetslag 9 showat ihop en liten film, och att även missa hur elevernas reaktioner på detta var, var surt! (Nu finns det dock på film och jag ser fram emot att få se den sen... :))

Frågan jag klurade på sen var OM jag skulle kunna gå på avslutningen eller inte. Min mentorskollega kom nu i våras, och jag visste att det var föräldrar i vår klass som inte hunnit träffa henne = rätt skumt att bara hon stod på scen med klassen och delade ut betygen! Jag fick hjälp av söta mamma även denna dag, och hon kom och tog hand om barnen medan jag fick försöka fixa igång mej själv... Visste att jag inte smittade längre, men efter några dagar av feber och ingen mat var det på darriga ben jag anlände till skolan. Mötte upp med klassen och talade om att jag eventuellt skulle försvinna om jag blev för dålig, fixade en inhoppare om jag inte skulle fixa att gå fram, och så körde vi igång. Avslutning i sporthallen med massor av föräldrar, familjer och vänner - jättehärlig stämning! Massa fina elever som mottog diverse diplom och utmärkelser, och ett gäng av dem från min/vår klass... :) Stolt!!! Några svimkänslor, men när det var dax att gå fram gjorde jag det också, och klarade det! En stor lycka kan jag meddela!! Så många fina härliga elever som vi släppte iväg i år, och det ska bli så kul att följa dom, iaf vissa av dom, på lite avstånd och se vad det blir av dom.

Efter lite mingel på skolan med mina fina kollegor, drog jag hemåt, och ja... jag fick sota lite för min förtidiga "utgång", men det var det klart värt! :) Sov mej igenom det mesta av eftermiddagen, men var iaf så pass okej att det funkade med en studentfest sen på fredagen. Min lille siste kusinson här blev student och firades. Skulle tagit emot på skolgården, men det mäktades inte med efter denna pärs. Så glad iaf att jag orkade med lite mer fest och umgäng.

Idag är det söndag, och efter en lugn och fin lördag och söndag ser vi nu fram emot kommande vecka. Penicillin några dagar till, men det känns redan bättre för min del, och inga fler i familjen tjoar om halsont som väl är!!